Hur säger man slöja
•
Hijab
Hijab (ibland hidjab; arabiska حجاب) är dels en beteckning på islamsk täckande klädsel i allmänhet och i snävare bemärkelse namnet på ett specifikt plagg, nämligen en huvudduk eller sjal som används av kvinnor och som täcker håret, halsen och axlarna. Den senare betydelsen är vanlig både i flera arabländer och västländer. Att täcka huvudet med sjal är en variant att klä sig enligt muslimska påbud. En hijab kan ha olika utformning och vissa typer av slöjor i vidare mening täcker även ansikte och kropp.
I dagligt tal i Sverige används ordet slöja istället för hijab.
Etymologi
[redigera | redigera wikitext]Hijab (حجاب) betyder ordagrant förhänge, gardin eller överdrag. Roten حجب (hjb) har innebörden övertäcka, avskärma eller beskydda. I den senaste koranöversättningen till svenska (2000) översätts ordet hijab i sura 33:53 med förhänge.
Termen hijab används emellertid inte i Koranen om kläder, istället används libas för att generellt beskr
•
Jag gick i förskolan när mamma valde att börja bära slöja. Hon var i trettioårsåldern och kände att det nu var dags för henne att fullborda ännu ett steg mot vägen att bli en god muslim.
Hela hennes liv hade bestått av begränsningar av vad hon kunde ta på sig, men huvudbonad eller inte, detta fick hon välja själv. Mormor var från en tid då det koloniala modet stod i centrum och hade aldrig känt något tvingande behov av att täcka håret. Men från släktingar och familjevänner i Libanons flyktingläger fanns tydliga förväntningar, och trycket på min mamma var hårdare, och även om hon inte hade på sig slöjan fanns det strikta begränsningar på vad hon fick ta på sig. Under min uppväxt återkom hon ofta till att beslutet ändå var hennes eget: hur hon äntligen valde att ta på sig slöjan, och aldrig ångrade det.
I Sverige, när jag sedan upptäckte att allt fler av mina klasskamrater började bära slöja ville jag också det. Jag var 13 år gammal och var så övertygad som jag någonsin hade varit
•
Den kristna slöjan, eller sjalen, härrör från Paulus ord i Första Korinthierbrevet. Han fastslog att mannen skulle be barhuvad och att kvinnan skulle dölja håret. Sannolikt anknöt han till samtida konventioner om att kvinnor skulle dölja håret, och bruket verkar ha varit allmänt i Sverige fram till slutet av 1800-talet.
– Det var länge en allmän sed att gifta kvinnor inte skulle visa sitt hår, medan ogifta kvinnor kunde visa håret, säger Elisabeth Hallgren Sjöberg, som är idéhistoriker vid Umeå universitet och författare till avhandlingen Såsom en slöja.
Vid slutet av 1800-talet började sjalen eller slöjan ersättas av hatt för kvinnor, och på 1920-talet började kvinnor klippa sitt hår kort. Ett urgammalt ideal började överges.
– Till viss del handlar det om en allmän sekularisering, säger Elisabeth Hallgren Sjöberg. Man fick en ny syn på Bibeln; vissa påståenden började ses som en del av ett historiskt sammanhang, till exempel detta att kvinnor skulle dölja sitt hår. Samtidigt