Hur häckar blåmesen
•
Blåmes
Blåmes (Cyanistes caeruleus) är en fågelart inom ordningen tättingar i familjenmesar. Den lilla fågeln är med sin blågula fjäderdräkt rätt enkel att känna igen och mycket vanlig i stora delar av Europa. Blåmesens habitat är löv- och blandskog, men den återfinns också i parker och trädgårdar. Utöver Europa förekommer den i angränsande delar av Asien. Populationen i Nordafrika och på Kanarieöarna har tidigare kategoriserats som en underart till blåmesen, men betraktas idag oftast som den egna arten koboltmes.
Blåmesen föredrar animalisk föda, framför allt insekter och spindlar. Utanför häckningsperioden ökar betydelsen av frön och annan vegetabilisk föda. Blåmesen är påfallande skicklig i sitt sökande efter föda. Den kan klamra sig fast vid de yttersta grenarna på träd och även hänga upp och ner när den söker föda. Blåmesar häckar oftast i trädhål, men även fågelholkar. Huvudkonkurrent om häckningshål och vid födosök är den betydligt större talgoxen.
Systematik
[red•
Blåmes (Cyanistes caeruleus)
Att blåmesarna verkar vara så mycket vanligare än de faktiskt är, beror helt enkelt på att de gillar att finnas i människans närhet, därför märker vi dem.
I själva verket platsar arten inte ens på tjugo-i-topp-listan över landets vanligaste arter. Men den är en bubblare! Den har ökat i antal kraftigt de senaste decennierna, och utökat sina områden allt längre norrut i landet. Så vem vet, snart kanske den tar sig in på tjugo-i-topp.
Tidigt på våren börjar blåmesen sjunga och markera sitt revir. Den häckar gärna i holk där den kan lägga upp till 15 ägg. Den trivs bäst i lövskog och blandskog där den under den varma årstiden söker föda i form av insekter och larver högt uppe i träden.
Blåmesen har en speciell plats i den svenska radiohistorien. När den var pausfågel på 1960-talet visade det sig att den ringande sångstrofen på pricken liknade den signal som stängde av sändaren i Kaknästornet, varför blåmesen en tid var diskvalificerad i radiosa
•