Hur låter kanon
•
Tänk att du är en kanon!
”Du ska ju framåt, inte uppåt”, är en klassiker som jag ofta hör och som syftar till att slå fast att rörelser i höjdled när man springer alltid är dåliga och att man ska sträva efter att minimera rörelserna uppåt. Men så är det ju inte. För du är ju en kanon. Och har ont om krut.
Det här med rörelser i höjdled är knepigt. Det låter så logiskt att minimera rörelser i höjdled för att spara energi. Har du följt mig ett tag har du däremot hört hur jag brukar säga att rörelser i höjdeld både kan vara bra och dåliga. Men alla löpare jag träffar har inte följt mig utan säger just: ”Du ska ju framåt, inte uppåt”. Ibland när jag försöker förklara hur det hänger ihop har jag noterat är hur en del personer slutar lyssna eftersom det blir lite komplicerat. Kanske inte så konstigt då det handlar om olika förhållande mellan vertikala krafter, gummisnoddseffekter, hur olika saker som kostar mekanisk energi är olika i olika farter och att allt även påverkas av olika
•
KANON kanω4n, sbst.3, r. l. m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Ordformer
1) artilleripjäs, i regel avsedd för flackeld (flackbanepjäs, i motsättning till kastpjäs, ss. haubits o. mörsare), bestående av eldrör (numera vanl. av stål), underlag (lavett l. lavettage) o. (ofta) sköld; dels (o. urspr.) enbart om själva eldröret, dels (o. vanl.) sammanfattande om eldrör o. underlag (samt sköld), ävensom (i utpräglat fackspr.) med inbegrepp av servis o. (vid rörliga pjäser) av föreställare o. anspann; stundom äv. allmännare, om artilleripjäs i allm. (flackbanepjäs l. kastpjäs); äv. om dyl. vapen avsett för signalskott l. för avskjutande av harpuner o. d.; jfr STYCKE.Lätta kanoner (mil. o. sjömil.). Tunga kanoner (mil.). Svåra, medelsvåra kanoner (sjömil.). Slätborrade, räfflade kanoner. Pansarbrytande, snabbskjutande kanoner. Ladda, rikta, avskjuta en kanon. Skjuta med kanon. Låta kanonerna spela. OxBr. 1: 704(1631). Stenbock .. låter spela på Slottet medh Can
•
Kanon (musik)
Kanon är en musikterm som betyder regel, vilket syftar på att en melodi används som motstämma till sig själv enligt vissa regler, de kontrapunktiska. Det är en polyfon satsteknik och grunden för fugaformen.
Termen är grekisk och härstammar från de antika grekernas proportionslära, som skapades av Pythagoras och Polykleitos på 400-talet före Kristus.
Under renässansen i Europa fick den antika proportionsläran ett stort inflytande på konst och vetenskap. I musiken, särskilt konstmusiken, kom stycken med uppbyggnad lämplig för olika sorters regeltillämpningar att dominera. Andra stämman kunde bestå av melodin taktförskjuten (till exempel visan Broder Jakob), spelad bakifrån (kräftkanon) eller vänd upp och ner (spegelkanon). I en typ av taktförskjuten kanon, som man träffar på i vissa folklåtar, utgör andra reprisen andrastämma till första reprisen (till exempel renässansmelodin Berga Masca/Skära havre).