Hur ser kräftans

  • Vad äter kräftor
  • Flodkräfta signalkräfta
  • Koka kräftor

    • •

    Flodkräftans anatomi

    Första antennparet

    Gångben

    Carapax

    Simben

    Telson (under denna syns uropoderna)

    Anatomin hos flodkräftan (Astacus astacus) är ett exempel på den kroppsbyggnad, som är gemensam för de tiofotade kräftdjuren (Decapoda), och i stort sett samma kroppsbyggnad återfinns hos alla storkräftor (Malacostraca).[1][2][3][4] Bilden till höger visar jätteräkanLitopenaeus (Penaeus) setiferus, vars byggnad helt överensstämmer med flodkräftans.

    Yttre utseende

    [redigera | redigera wikitext]

    Flodkräftan har som alla leddjur ett hårt yttre skelett, ett exoskelett, som är uppdelat i segment. I princip har varje segment två plåtar (skleriter): en dorsal (tergum) och en ventral (sternum). Tergum skjuter ofta en bit över sternum, och de laterala veck som då bildas kallas pleura. Detta grundmönster blir dock delvis otydligt eftersom många segment smälter ihop eller förändras (tagmatisering). Extremiteterna är uppbyggda av rör

    •

    I Sverige finns det två arter sötvattenkräftor – den inhemska flodkräftan, Astacus astacus, och den inplanterade signalkräftan, Pacifastacus leniusculus.

    Allätare

    Både flodkräftan och signalkräftan är i det närmaste allätare och lever på grunt vatten där de gräver djupa hålor bland rötter och stenar. De kan bli upp till 20 cm långa och lever i 5–20 år. Utseendemässigt är de mycket lika varandra men skiljer sig åt bland annat genom signalkräftans ljusa fläckar i ”tumgreppet” och en rad med små taggar mellan huvud och ryggsköld. Flodkräftan finns i södra Sverige och längs Norrlandskusten ända upp till finska gränsen. Signalkräftan finns främst söder om Dalälven och endast på ett fåtal platser längre norr.

    Nyckelarter i vattendrag och sjöar

    Sötvattenkräftor räknas till nyckelarter i vattendrag och sjöar vilket innebär att de fyller en viktig funktion för andra arters överlevnads. Många rovdjur, till exempel mink, abborre och ål, äter kräftor. Kräftorna håller också vegetationen ne

    •

    Hudömsningen

    Steriodhormonet ecdyson sätter i gång hudömsningsprocessen hos leddjuren. I och med att den startas, bryts det gamla skalet ned hos kräftan. Kitin och kalcium frigörs och tas sedan upp vid bildningen av det nya skalet.

    Också kräftstenen kitin-protein-kalcium-komplex löses nu upp, och kalcium och kitin tas upp av blodet och transporteras ut till hudens kitinbildande celler.

    Medicinskt bruk och prydnader

    I äldre medicin användes kräftstenarna, då benämnda lapides cancrorum, hela eller i pulverform mot många sjukdomar.

    Enligt den gamla signaturläran, så botades en krämpa med ett läkemedel av liknande utseede som den sjuka kroppsdelen. För att bota ögonåkommor som smolk i ögat kunda man lägga en hel kräftsten under ögonlocket, i hopp om att tårflödet skulle skölja bort smolket. Ännu in på 1920-talet kunde svenska läkare se sviter efter dylika behandlingar, då stenarnas kanter stundtals kan vara vassa.

    Kräftstenarna kunde också användas som prydnadsföremål.